Den 26 augusti 1929 bildades Sibbhults Arbetares Idrottsförening (S.A.I.F.) vid ett möte i Folkets Hus.
Från protokollet av detta möte, kan man se, att det öppnades av David Mahrs. Till ordförande i den
nybildade föreningen valdes Harry Hörnlund. Enligt protokoll framgår att medlemsavgift fastställs till 1:- och därefter 75 öre/kvartal.

Redan dagen efter, den 27 augusti, kallades till extra möte. Anledningen var att föreningen med sitt
nuvarande namn stänger sin vidareutveckling, varför styrelsen hemställer att namnet ändras. Efter en tidvis ganska hetsig debatt vari ett flertal talare deltog, begärdes proposition. En sluten omröstning verkställdes, där resultatet blev att 13 röster ville behålla namnet och 21 röster för en förändring av namnet. Såsom nytt namn antogs därför Sibbhults Idrottsförening.

Föreningen anslöts till Skånes fotbollförbund from den 1 januari 1930.
Den första stora frågan var att anskaffa en fotbollsplan och man lyckades arrendera ett område
väster om Sibbhultsån vid Hjärsåsvägen utav Wanås gods. Intresset var stort bland såväl medlemmar
som allmänheten för att få denna idrottsplats till stånd.
Det var inte mycket till fotbollsplan efter dagens mått mätt, men kraven var inte så stora på den tiden.
För att göra planen så billigt som möjligt, lät man den luta rätt så mycket i längdriktningen. På så vis
slapp man att köpa in extra grus och matjord. Storleken på denna plan var 55 x 95 meter.
Den första matchen spelades mot Glimåkra, det blev förlust med 1-27. Även nästa match spelades
mot Glimåkra nu blev det revansch, seger med 5-4.

Här spelades det fotboll till något år in på 40-talet, därefter kunde man av Per Trulsson (Tyka-Pelle)
inköpa den mark där idrottsplatsen fortfarande är belägen. För att finansiera köpet , tog föreningen ett
lån på 2200 kronor. Huvudfrågan vid styrelsemöte i september 1939 gällde iordningställande av
idrottsplats. Fyra anbud hade inkommit, de låg mellan 1800 och 2700 kronor.

I början på fyrtiotalet började en ny fotbollsplan byggas. En enkel omklädningspaviljong byggdes, där
spelarna kunde byta om. 1942 var även löparbanor och duschrum anlagda, vilket drog en extra
kostnad på 6500 kronor. Den nya planen invigdes sommaren 1943. 1949 fick omklädningsrummen
elektrisk uppvärmning.

Redan 1931 fanns förutom fotboll även sektioner för allmän idrott, gymnastik och boxning. Boxningen

och gymnastiken höll till i gamla Folkets Hus.

Vid årsmötet den 26 januari 1935 invaldes disponent Bror Karlsson, sedemera Bror Färe , in som
medlem i föreningen. I mitten på 30-talet fick den idrottsintresserade direktören Bror Färe för sig, att Sibbhults IF skulle bli ett fotbollslag i det högre seriesystemet. Då annonserade företaget i rikstidningarna och idrottsbladetom att fotbollsspelare erhöll arbete på företaget. Det anställdes  fotbollsspelare från olika delar av landet. Under denna tid, var det bara en Sibbhultsgrabb som fick plats i laget, det var då namnet “Främlingslegionen” kom till.
Sommaren 1943 spelades en triangel turnering på Färevallen. Deltagande lag var VärestorpsIF,
Glimåkra IF samt Sibbhults IF. Disponent Bror Färe hade skänkt ett vandringspris som fick namnet
”Färekannan”.

På bilden ser ni Sibbhults A-lag som spelade hem Färekannan för alltid. Året är 1954. Bakre raden från vänster- Sture Haak, K G Eriksson, Rolf Persson, Allan Haak, Tore Jönsson, Sten- Uno Truedsson och lagledare Nils- Bertil Svensson. Främre raden från vänster- Torsten "Räven" Svensson, Roland Augustinsson, Olle Olsson, Bertil Leo och Bo Fällström.

Förutom tidigare nämnda sektioner startades under fyrtiotalet upp sektioner för bordtennis och

bandy. Med andra ord, en mycket livaktig förening.
Av protokollen framgår, att det ordnades mycket fester och danser för att kunna tjäna några kronor
och på så vis förbättra föreningens dåliga ekonomi. Varje årsmöte avslutades med mat och dans som
varade till ”långt in på småtimmarna”. 1946 anordnade föreningen en vårmässa under tre dagar i maj i
samverkan med Samuelssons tivoli. Dessutom en Mässa på Färevallen tre dagar i augusti.
På denna tiden överläts försäljning av varmkorv, läsk, glass och godis på idrottsplatsen på olika
personer för ett arrende av 100 kronor per säsong.
Redan i början på femtiotalet startades det en ungdomssektion, vars första ledare var Sture
Gummesson.

Från protokoll 1955 står att läsa, att kassören väckte frågan om inträdet, då så många står utanför
utan att betala inträde. Det bestämdes, att medel skulle insamlas för inköp av ett skynke med texten
Gynna idrotten, för att på så vis förhindra insyn. En annan fråga som diskuterades var,om inte något
kunde göras, för att inte ungarna skulle springa på planen hela dagarna. Det beslöts, att de inte fick
bevista matcherna om de inte höll sig borta från idrottsplatsen.

I mitten på 50-talet påbörjades ett fotbollsutbyte med det tyska laget Helmstedt. De besökte Sibbhult
sommaren 1956, SIF vann med 2-1. På kvällen samkväm på pensionat Färe. Året efter var Sibbhult i
Helmstedt.

I april 1955 köpte föreningen ett markområde i Färeköp av Axel Nilsson. Köpesumman utgjorde 8000

kronor. Meningen var, att här skulle anläggas en ny fotbollsplan. Av det blev intet och till slut
bestämdes att marken skulle säljas. Det dröjde dock ända till 1964 innan Hjärsås kommun köpte
marken för 7000 kronor. Ingen särskilt bra affär. Istället bestämdes, att den befintliga planen skulle
göras om. Samtidigt skulle en träningsplan anläggas söder om befintlig plan. Det blev Skandevalls AB
i Växjö som fick i uppdrag att utföra arbetet. Anbudssumman låg på 72500 kronor. Planerna blev klara
och slutbesiktning ägde rum 10 september 1962. Under tiden som planen gjordes om, spelades
matcherna i Glimåkra.

Ungefär samtidigt som planen gjordes om, byggdes även paviljongen om och till. I ena änden
byggdes ett litet klubbrum. För att finansiera detta bygget samlades pengar in via teckningslista, där
folk skänkte allt från 2 till 10 kronor. En som stack ut var Rossander, som hade klädaffär i byn, han
skänkte 100 kronor. Bidrag erhölls även från företag och affärer i samhället. Dessutom från Färe och
Hjärsås kommun samt Riksidrottsförbundet.
Under 50- och 60-talet var det populärt med fisketävlingar för att försöka förbättra föreningens
ekonomi. De tilldrog sig på olika ställen av ån, dels inne i samhället , men även längre upp på vägen
mot Högsma. Det kunde vara upp till 500 personer som metade.
Redan i början på 60-talet startade bingot, något som håller på än idag. På den tiden var det
varuvinster, idag är det pengavinster.
Ett annat sätt att få in pengar var genom att göra insamlingar av papper/tidningar.

I början på 60-talet ordnade föreningen premiärdans i det då nybyggda Folkets Hus. För 5 kronor fick
man kaffe/smörgås, korv/mos samt kaffe/tårta.
I början på 70-talet beslutades att bygga en ny paviljong med omklädningsrum, duschar, samt ett
mindre klubbrum och materialrum. Bygget blev klart precis lagom till att Hjärsås kommun skulle gå
upp i Östra Göinge kommun 1974. I samband med detta revs den gamla paviljongen.

Sibbhults IF var bland de första föreningarna i Skåne att börja med damfotboll, det startades 1971.
I denna regionen var det bara Lönsboda som startat upp tidigare.

Året efter hade föreningen sin första loppmarknad, den gick av stapeln vid Folkets Hus.
1973 blev sporthallen klar, vilket gav bättre träningsmöjligheter vintertid.
1973 var även året då det för första gången spelades Gåsafotboll på Färevallen, 49 herrlag ställde
upp. Detta var en mycket uppskattad tillställning som höll på under rätt många år. Det slutade när det
började med kvalmatcher. Som mest deltog 64 herrlag, även damerna spelade under några år.

I början på 80-talet var det dags att göra om den plan som de senaste åren tjänat som matchplan.
Detta arbete utfördes av entreprenadfirma Bertil Lindskog AB i Vanneberga. Planen var klar och
slutbesikting kunde ske den 8 oktober 1981.
Ungefär samtidigt byggdes klubbrummet till. Detta gjordes helt på ideell väg och byggdes till med ca
70 m2.

I föreningen har det hela tiden hänt något, stort eller smått. Nästa stora projekt var att få tillstånd en
grusplan för att vinterträningen skulle kunna bedrivas på ett bättre sätt. Efter mycket arbete och
förseningar, beroende på olika orsaker, kunde grusplanen besiktigas i september 1997 Eftersom
föreningen inte fick några bidrag från kommunen var de tvungna att ta ett banklån, ett lån som höll på
att knäcka föreningen. Visst bidrag erhölls från Riksidrottsförbundet.
Den totala kostnaden för grusplanen var ca 500000 kronor.